2008

Favorit i repris!

Januari: Tentaångest! Eller var det för lite av den varan? Hursom så klarade jag nästan en tenta. Mycket känslor den månaden i alla fall. Både bra och dåliga.

Februari: Ganska mycket i skolan. Februari är alldeles för kort.

Mars: Nytt jobb! Extraknäck på WSP. Började med exjobbet. Massa snö. Sämst kollektivtrafik. Visst är livet underbart? :)

April: Exjobb, jobb, intervjuer. Jobberbjudande. Sweco here I come! Soon anyway.

Maj: Exjobb, jobb, exjobb, jobb, exjobb. Allt kombinerat med morgonpromenader och inget regn på en månad ungefär. På allt det där så letades det lägenhet och den absolut sista tentan skrevs (med bra betyg till och med!)

Juni: Skrev på för lägenhetsköp! Jobbet på WSP avslutades, började på Sweco, hade muntlig redovisning av exjobbet osv. Avslutade månaden med ett par härliga dagar i Arvika.

Juli: Semester! Flyttade in i nya lägenheten och firade ett år tillsammans med älsklingen. Allt det där samtidigt som jag var toksjuk.

Augusti: Åkte till Stockholm och träffade ett par sköna typer samt min bästa gagge. Kände mig till slut hemma i mitt nya hem. Köpte cykel också. Min vän i vått och torrt.

September: Vad hände här? Jobb, jobb, jobb? Lite exjobb också.

Oktober: Jobb, jobb, jobb, exjobb.

November: Snart klar med exjobbet eller? Yes man. Saker tar tid.

December: Definitivt klar med exjobbet, inrapporterat och tryckt! Sen har det varit lite julpyssel och så har man faktiskt hunnit träffa några vänner. Hunnit är fel ord. Tagit sig ork att träffa någon.

Så jag har alltså gått klart skolan äntligen och skaffat mig ett jobb och en lägenhet. Vad ska man hitta på för skoj nästa år då? Nytt boende är inte på tapeten. Inte nytt jobb heller. Inte ny sambo heller. Är helt osant att jag fortfarande känner fjärilar i magen när jag ser honom. Jag ska åtminstone springa göteborgsvarvet. Blir nog ett bra år precis som jag vill ha det; förutbestämt utan att bli tråkigt.

Snart fyller jag 25! Du kommer väl?

For my lover

Two weeks in a Virginia Jail
For my lover for my lover
Twenty thousand dollar bail
For my lover for my lover

And everybody thinks
That I'm the fool
But they don't get
Any love from you

The things we won't do for love
I'd climb a mountain if I had to
And risk my life so I could have you
You, you, you...

Everyday I'm psycoanalyzed
For my lover for my lover
They dope me up and I tell them lies
For my lover for my lover

And everybody thinks
That I'm the fool
But they don't get
Any love from you

The things we won't do for love
I'd climb a mountain if I had to
And risk my life so I could have you
You, you, you...

I follow my heart
And leave my head to ponder
Deep in this love
No man can shake

I follow my heart
And leave my mind to wonder
Is this love worth
The sacrifices I make

Two weeks in a Virginia Jail
For my lover for my lover
Twenty thousand dollar bail
For my lover for my lover

Everyday I'm psycoanalyzed
For my lover for my lover
They dope me up and I tell them lies
For my lover for my lover

And everybody thinks
That I'm the fool
But they don't get
Any love from you

The things we won't do for love
I'd climb a mountain if I had to
And risk my life so I could have you
You, you, you...

Vad mer ska gå åt helvete nu då?

FAN FAN FAN FAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag orkar inte. Jag orkar bara inte. Så frustrerande. BAJSRÖV!

Words don't come easily

Livet gnatar på. Tiden rinner iväg. Jag vet inte om jag ska dra i nödbromsen eller gilla läget. Desto fortare tiden går ju snabbare når jag mitt mål, right? Fast kanske inte är själva målet målet utan resan dit. I så fall är det dags att hänga sig i nödbromsen. Jag borde bokföra min tid och verkligen se vad jag pysslar med. Inte för att jag känner mig speciellt stressad just nu men en dag kommer det hända. Kanske inte någon vägg men en liten kant som jag snubblar på. Antingen faller man och inser att man kanske borde skärpa sig, kanske till och med skratta lite, eller så faller man inte utan inser hur nära det var att man föll. Jag tror det är bättre att ramla och slå illusionen om sig själv i spillror. Om jag inte ramlar fortsätter jag i samma spår fast med rädslan av att kanske falla nästa gång en kant dyker upp. Mitt problem är alltså att jag inte vet vad jag gör med min tid. Inte mina pengar heller. Fattar inte vad jag gjort. Kanske ska ge upp mitt motto "det löser sig" en tid och inse att allt kanske faktiskt inte löser sig av sig självt. Vet inte riktigt vad jag ska ha för motto dock. Andra som jag gillar är:

• Varför göra något idag som du kan göra imorgon?
• Gör bara saker när du har lust att göra dem.

Lider jag av lättja? Troligtvis. Om vi tittar lite lätt på de andra dödssynderna så lider jag nog av dessa också.

• Högmod - Tyvärr
• Girighet - Kanske inte
• Vällust - Det skäms jag inte för
• Avund - Även när jag försöker att inte känna så!
• Frosseri - Bara titta på mig! Förhelvete! Jag borde skärpa mig.
• Vrede - Har jag nämnt att min dator är trasig? Den gick inte sönder av sig själv direkt. Tyvärr.

Jag gillar listor. Överskådliga och säger mycket med få ord. Hursomhelst. Är det någon som har ett bra motto som jag kan ta till mig?

like forgive me, forgive me.

Don't get me wrong; I really do love you

Där fick hon! Hon förstörde min absoluta Britney-favorit. Dock gillade jag henne. Hon är ju så mycket bättre än flera andra. Robin B kommer att få lämna nästa vecka. Det är jag grymt säker på. Han har aldrig varit bra och kommer aldrig vara det. Sen har han världens mest läskiga ögon. Uhh!



Min idol-favorit i år är Alice. Helt underbar är hon.

Yasmina får åka hem eller så slutar jag titta!

Mmm, håller nog lika bra som att jag skulle sluta titta på melodifestivalen om Carola gick och vann när hon ställde upp 2006.

Öppna upp ditt fönster

Jag är kass på att blogga. Det är i och för sig de flesta som ligger i min gReader så jag har inte direkt dåligt samvete.

Idag såg jag något som nästan fick mig att vända. Något som nästan fick mig att storgråta. En inte så gammal kille höll på att bli påkörd av inte bara en bil utan två. Den sista bilen fick stopp precis framför honom. Jag befann mig 50 meter bort och var påväg därifrån. Det gick ju bra med killen så jag stannade inte. Det såg verkligen skitläskigt ut och jag kunde känna hur rädd han blev. Det var ju han som cyklade mot rött så att så synd kan man ju inte tycka om honom. Det här hände i en korsning vid femman cirkus. Vid Gamla Ullevi kunde jag knappt hålla på tårarna. Empati eller hormoner?

Sitter här och blir en aning nostalgisk över Byz. Miss you lovely L!

På med hatten, nu far vi!

Ikväll är det kräftskiva. Två och ett halv kilo kräftor ligger och väntar i kylen tillsammans med en flaska vin. I frysen ligger lite annat smått och gott. Ikväll ska det mumsas och drickas.

Woho!

och allt är som förut

Kan det bli som förr igen? Inuti känns det fortfarande konstigt. Det går över. Kanske. Förhoppningsvis. Forgive and forget.

Förlåt.

Vi glömde bardisken!!

Tjipptjillevipp så har man köpt en cykel. Två av två dagar till jobbet denna veckan. Imponerande! Förra veckan blev det bara en av tre. De andra två dagarna hade jag i och för sig giltiga skäl. Ena dagen kom Maria och hämtade mig för att bada. Den andra skulle jag med tåget till Stockholm.

Stockholm ja... Kan säga så här: Jag längtar till 23 september då jag ska dit på introduktionsdagar. Det är något som alla nyanställda ska gå på.

Yes! Cykeln på bilden är en sådan jag köpt. Jag är helnöjd.

Cleaning out my closet

Det är nästan hemskt vilken samlare jag är. Det är slut. En del minnen sitter i kläder. Jag kommer fortfarande ihåg vad jag hade på mig när jag hånglade med en kille på bussen hem från stan när jag var 15. Det är nio år sedan. Jag älskade den tröjan. Vet inte vad som hände med den. Femton... Tänk att få vara femton igen. Fan vad jag hatade det. När jag tänker efter. De ytliga minnena är min första kyss och alla de andra pojkarna jag delade saliv med. När man synar det året var det ett hemskt år. Säkerligen det mest hemska. Jag skänker klänningen jag hade som avslutning på det året. Millennieskiftet. Ibland tar jag på mig den och minns. Den är väldigt ful så jag kommer aldrig att använda den igen. Kanske slutar man tänka på det gamla om man slänger allt som påminner om det. Ibland känner jag mig jagad av spöken. Som om inte verkligheten vore nog.

Två dagar.

Snart är det dags.
Listan är skriven.
Några saker är införskaffade.
Andra saker ska införskaffas.
Det är snart dags.
Dags att träffa en gammal vän.
Dags att träffa vänner man träffar för sällan.
Något att se framemot.
Vi ses!

En sån jävla skitdag

Ska förhoppningsvis få fyra hundralappar för min soffa. Rätt ner i plånboken. Nya skor kanske?

Dagens sanning

Jag har det så himla bra.

Utkast

Hittade ett par inlägg som jag bara skrivit eller knappt skrivit eftersom de bara var halvfärdiga. Inlägget innan var ett sådant. Baksmällan bestod i magsjuka ett par dagar. Inte så roligt och jag vet inte vad jag tänkte skriva mer så jag la till det som det var.

Ofta blir det inte ens några utkast till det jag börjar skriva på. Jag censurerar mig själv innan jag börjat. Nej, jag vet inte vad jag säger just nu. Börjar bli trött.

Vad pysslar jag med just nu då?
1. Exjobbbet. Borde få min fulla uppmärksamhet och engagemang.
2. Letar lägenhet. Har en visning imorgon. Känns inte som det kommer vara något men det ligger fyra andra objekt på listan som känns lite bättre, speciellt en.
3. Går upp klockan fem varja vardagsmorgon. En timmes promenad över älvsborgsbron är trevligt. Faktiskt. På helgerna får man sova till man vaknar, så strax efter sju är man påklädd och redo att ge sig ut.
4. Äter. Sover. Ja, du vet allt det där basala.

Vad ska jag göra snart då?
27/5 - min sista tenta
2/5 - muntlig redovisning av examensarbetet
3/5-4/5 - kryssning med WSP
9/5 - börjar på sweco

En liten update för dig, en liten påminnelse för mig.

Tack och hej, jag älskar dig!

Skrev på idag

Prosit!

Är du en av alla människor som säger det när någon nyser? Det är jag också. Vet inte varför jag gör det. Förväntar mig inte riktigt ett tack som man oftast brukar få. Gör man det för att uppmärksamma att jag faktiskt la märket till att du nös nyss? Jag vet inte.

Lite rolig läsning: Nysning

Det går bra nu

Det verkar bli en hektisk men ack så rolig vecka. Kanske uppdaterar när den är klar.

Fulaste ordet: Diarré. Oh yeah

Världens baksmälla

Efter en halv flaska vitt och fyra öl var jag glad, hade roligt och var lite mer än lagom berusad. Absolut inte för berusad. Jag kom hem och jag hade inga minnesluckor, även om jag inte minns Johans roliga kryddhylleskämt.

Underbar

Håkan Hellström - För en lång lång tid

Jag såg förresten Sibel och Frida på Allum idag. Spännande som fan.

En laptop kom undan vredesutbrottet medan en pennan fick så allvarliga skador att den senare avled

Linje 16 kör inte från Marklandsgatan till Högsbohöjd. Jo, tjena. Linje 64 klarar dock att köra samma sträcka. Nej, jag vet att det inte är samma typ av buss. Jag tycker ändå att det skulle finnas något smidigare sätt att lösa problemet. Byta ut den vanliga bussen till en mindre buss. Problemet är att alla då kanske inte får plats. Ser det ut som jag bryr mig? Nej, knappast. Ha en mindre buss som kör från Marklandsgatan till Högsbohöjd endast. Alla får plats, alla kommer hem i tid, alla nöjda och glada. Vänta nu... Det innebär ju en extra chaufför! Och en extra buss! Stackars Västtrafik, så fattiga att de inte har råd med det. Kan inte busschauffören också byta buss då? Då blir det åtminstone bara en extra buss som behövdes. Tänkte någon annan på det här? Knappast men vad vet jag. JAG VET BARA ATT JAG FICK GÅ HEM I SNÖN FRÅN AXEL DAHLSTRÖMS TORG I MINA INTE SÅ VINTRIGA SKOR! Tack för den Västtrafik, jävla skitföretag.

Yeah, yeah, jag kunde ju väntat i 20 minuter på 64:an, men vem fan har tid med det?

Jag.

Bakgrund.

Av en händelse så kom jag bara på sex ord som beskriver mig och mitt liv. Jag har lite svårt att vara långdragen och att ordbajsa, men jag har lika svårt att skriva kort och koncist vilket detta kräver.

Kärleksfull, Mysig, Organiserad, Uddevalla, Chalmers, Göteborg

Det här var verkligen svårt och blev inte speciellt bra tror jag.

Göteborg!

Om jag varit lite snabbare så hade det varit så grymt snyggt. Himlen var underbar idag.

Att skriva utan att någon kan läsa det är som att...

Jag vet inte varför men jag orkar inte skriv i min dagbok längre. Det känns så meningslöst. Inte en levande själ förutom jag har läst den och kommer någonsin läsa den. Såvida jag inte blir känd och ska skriva en självbiografi, men det känns inte så troligt. Vissa tankar som dyker upp känner jag att jag måste skriva ner. Sen kommer jag på att det inte är så bra om andra läser det och då vet jag inte hur jag ska göra. Så tråkigt att ta tag i pennan och fylla sida upp och sida ner med saker ingen annan får läsa. Mitt skrivande är min terapi så varför ska då andra ta del av det? Vad vill jag ha?

"Det är härligt att skriva av sig. Ibland spyr händerna ut mer än de borde men munnen tiger ihjäl det som finns inom mig. Jag behöver det här. Utan ”penna och papper” skulle jag vara tillintetgjord."

Cathrin, 3 november 2007

... måla tånaglarna och sen aldrig ta av sig strumporna.

Don't forget to remember

Tröttnat på din musik och vill hitta något nytt?
http://www.anywhere.fm/player/

Hittat ny musik och vill sjunga med?
http://rorrimkcalb.com/arcadefire.html

Dagens hit:Vanderveen - Weekend Full of Weekends
http://www.youtube.com/watch?v=Pyud7M47fis
http://thepiratebay.org/tor/3971305/Vanderveen_-_Vanderveen

Gotta love stumble upon...

Maybe forgiveness is right where you fell

Nu när allt börjar lugna ner sig så kommer man ihåg saker man glömt av. Glömt av är inte rätt ord, snarare lagts längre ner på prioriteringslistan än det borde. Jag saknar er så fruktansvärt mycket att det gjorde ont när jag tänkte på det. Kommer ihåg den tiden då vi träffades nästan varje dag. Det är inte samma sak att prata över msn. Det kommer aldrig att bli detsamma. Bara att inse.

I miss you guys like crazy!!

Dagens länktips: http://www.asos.com/ (Tack M, du är snyggast!)

I like to move it, move it

Det är vår. För visst fan är det vår! Vårkänslorna pirrar i kroppen och jag har blivit lite i kär. Livet känns lite lättare nu. Det jobbiga är över och det har gått bra. Hittills i alla fall. Det som är kvar är att lämna in en färdig rapport och sedan har jag bara en tenta på onsdag. På tisdag ska M och jag träffa J från Energirådgivningen i Borås om vårt examensarbete. På onsdag blir det linjär algebra i ett par timmar. Torsdag blir det till WSP för lite introduktion till mitt lilla extrajobb. Sen är jag ledig i en och en halv vecka.

Jag mår bra, bra, varje dag. Allt bara flyter på som det ska.

It's a supernatural delight

Det vi gör nu, vad gör det om 100 år? Vem skulle sakna oss om vi försvann? När vi slösat bort alla resurser och förstört en hel planet, vem ska tänka på oss då? Vem ska ta hand om oss? Vi klarar det uppenbarligen inte själva. Vi förtjänar inte det vi har. Vi borde skjutas. Visserligen har vi skjutit oss själva i foten ett bra tag och även när vi insåg att vi gjorde det kunder vi inte låta bli att fortsätta. Ingen vill vara först. Ingen vill offra något om ingen annan gör det. Vi fick privilegiet att vara en del av den här planet och istället för att göra något bra av det satte vi oss själva i första rummet. Vi bar oss inte åt som gäster. Vi tog över och trodde att vi ägde stället.

Jag skäms. Jag är likadan men vad gör det om 100 år?

Tycker om när du tar på mig

När det börjar närma sig helg brukar man ju kunna glädjas åt det men nu känns det jättejobbigt att helgen kommer att komma, för det gör den alltid. Den kommer fortare än man tror och är över på nolltid. Tiden bara springer ifrån mig. Känns inte som att jag har kontroll. So much to do, so little time.

Vill inte, vill inte, vill inte!!!

Med hela munnen fylld i blod och hela sängen fylls av blod

Att intala sig själv att man känner och är på ett visst sätt är ganska effektivt när man vill vara och känna så. Just nu är jag väldigt taggad och beredd på det som komma ska. Det som ska komma är en hög med betongfrågor som jag tänkte besvara nu på förmiddagen, efter lunch blir KMA med Anna och sedan ska vi ner på stan och mysa runt lite. Ska försöka klämma in lite IPAT i det hela. Har resttenta på miljötekniken imorgon och den känna la okej, bara IPAT-ekvationen som är skadad. Om ca två veckor ska två rapport in. Har inte skrivit ett ord på någon. Då ska även två stycken postrar (posters blir ju så svengelskt, men vad heter det egentligen? Bara poster?) vara klara. Det är även då de ska presenteras. Har inte börjat där heller nej. På tisdag ska jag lämna in en abstract i engelskan på ett arbete som knappt påbörjats. Varför skjuts allt upp i sista minuten? Varför blir det alltid så?

Allt jag behöver är 10 minuter.

Step it up a notch

Hur kommer det sig att jag litar på att han inte läser dem? Min dagbok och min hemliga blog. Om han velat så ligger det ju där helt öppet för honom att ta del av. Om det varit jag vet jag inte om jag hade litat på mig. Troligtvis inte. Jag kan inte hålla mig. Inte så att jag rotar igenom hans saker för att hitta något men om jag vet om att det ligger där och bara väntar på att jag ska titta på det kan jag inte hejda mig. Om jag varit en mus hade jag varit död för längesen. Curiosity kills.

Tyvärr litar jag inte på honom i alla avseenden. Han har inte gjort sig förtjänt av det men det säger bara stopp. Det går inte. Jag kan inte. Hur gör man?

Du är mitt allt, jag vill bli vid din sida intill döden.

Presenter. Presenter är svårt. När man ger bort en present som är genomtänkt är det som att dela med sig av en bit av sig själv. Jag känner åtminstone så när jag ger bort något. Det kan bli lite jobbigt och jag gör mitt bästa för att det inte ska märkas hur jäkla jobbigt jag tycker att det är. Jag älskar dock att visa min uppskattning. Som tur är dyker det upp högtider och speciella dagar som gör det legitimt att ge en present. Eftersom jag inte alltid är bäst på att säga hur jag egentligen känner visar jag det hellre och vad säger det bättre än en gåva direkt från hjärtat?

Det var hett, det var rått, det var underbart

Att städa. Att städa är att rensa ut det som inte hör hemma och plocka fram det fina man vill se. Att städa betyder så mycket mer än göra rent och fint. Känslan efter man städat är underbar. Det handlar om mig. Det handlar mindre om lägenheten. Ska man då låta bli att städa för ofta för att känslan ska infinna sig på riktigt?

Att göra saker man inte borde. Att göra saker man inte borde straffar sig oftast. Eftersmaken är ganska bitter. Den stannar kvar även om man borstat tänderna noga. Kanske gör det saken bättre. Kanske sämre. Det vet man inte förrän efteråt. Så är det värt det?

Jag fick dansa idag

Tydligen ska det vara bra att bråka. SMS-bråk är fruktansvärt frustrerande men samtidigt så jävla skönt när man verkligen kan tänka efter och skriva det man tycker. Jag har sagt det förr; jag har väldigt svårt för att prata, speciellt om mina känslor. Är SMS-fight det nya bråket? Så här mycket har jag aldrig bråkat med någon förutom min yngsta storebror och mamma. Visst är det skönt att bara slå lite i någon dörr eller helt sonika vandra iväg. Att bara gå iväg är väldigt elakt men ack så effektivt. Det finns inget som får en att inse saker och ting som det. Så vad har vi? Vi har passion! Och kärlek. Och vad vore livet utan kärlek och passion?

Paniken växer smått och jackan känns trång. Det börjar klia på armarna. Magen knyter sig. Paniken sprider sig och växer till varje liten del av kroppen. Det bränner innanför ögonlocken. Ett djupt andetag hjälper en aning. En kort sekund. Helst vill jag bara skrika, slå och sparka. Tårarna hade sprutat från ögonen. Jag gör det inte. Går undan och hoppas det ska gå över. Då kommer det. Det som får mig att koka över. En kort sekund. Den var så liten men avsiktlig att den blev stor och fruktansvärd. Egentligen var det inte det. Det brast i alla fall. Det är verkligen jättehemskt att vistas bland folk. Speciellt när de är många. Många och farliga. Det är trevligt att dra täcket över huvudet och låtsas som allt utanför lägenheten inte existerar.

Tomt

Det här inlägget tänkte jag igenom på bussen hem från gymmet för en stund sedan. Titel och allt. Nu är det bortblåst. Titel och allt. Hatar man inte när sådant händer?

Jag tror det hade något med metros löp idag... 101 saker att vara glad över eller något sådant. Jag tror inte att det var det men jag funderade i alla fall över vad jag hade att vara glad över. Listan blev en bit men knappast så det finns 101 punkter om man räknar bort alla materiella saker som egentligen inte gör en lycklig utan bara är bekväma och roliga att ha.

Nu är tentorna slut och jag hoppas stressen försvinner och jag blir mitt vanliga glada jag. Det är fan inte roligt att tycka att allt är skit och bara vill sova bort dagarna för att slippa göra något. Det enda som får mig att må lite bättre är kramar och närhet. En kort stund. Sen vill jag ha mer. Och mer. Och mer. Mycket mer. Lite för mycket. Lite för ofta. Det är som en drog. En kram ger inte lika mycket utdelning som den borde göra och har gjort utan jag vill ha lite mer. Så fortsätter det. Kanske söker jag bekräftelse på det viset.

Allt handlar om Självkänsla.

Boktips: Självkänsla nu! - Mia Törnblom
Läs den. Ta in den. Må bättre.

Jag läste den första gången förra våren. Tydligen behöver jag läsa om den nu. Den hjälpte mig verkligen då och jag hoppas den gör det nu också.

Fy fan vilket rörigt inlägg som är allt annat än tomt.

I've made a mistake

Jag kan erkänna att jag har fel. Ibland. Han kom, han såg, han segrade. Vad jag avskyr att förlora.

Wonder if you'll understand
It's just the touch of your hand
Behind a closed door

All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you

Tänk om det vore så lätt.

Nu är det för sent

Jag ångrar mig och nu är det för sent. Varför kan du inte göra som jag och fråga en extra gång om jag inte ska följa med. Få mig att känna att du vill vara med mig mest av allt. Det är allt jag vill. Typ.

Fan.

ingenting händer någonsin i ditt liv

Jag sparar min tid,
så att jag kan spara på dig
saker du säger och gör
dina skivor, böcker, kläder du burit
antecknas av mig
allt arkiveras hos mig
på hårta små prydliga kort
har stulit ett kartotek från biblioteket

Så är jag kär eller bara galen?

Dum fråga. Svaret? Kär och galen.

Nästan perfekt

Snudd på perfekt. Ett par detaljer felar. En del oviktiga egentligen. Som små droppar i ett glas. Sen droppen som är så stor att den nästan fyller glaset. De små dropparna ter sig mer och mer viktiga då. Om man bortser från denna brist är det inte bara nästan utan helt perfekt.

Ska det vara så svårt att hitta någon att leva med? Hur mycket ska man anpassa sig för att kunna vara tillsammans? Ska man överhuvudtaget behöva anpassa sig? Det är nog inte lätt att hitta någon man inte behöver göra det med. Det är i så fall om man är singel och bara behöver leva med sig själv. Varför ska det vara så svårt? Allt runtomkring fallerar och här står jag och försöker vara lycklig. Så blir det så svårt. Kanske är det medvetet. Kanske görs det med flit.

Take a chance
with the woman that let you

Och dom små, små orden är svåra ord
Och dom hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen

Just det där tycker jag är så oerhört vackert och när jag hör det hugger det till i hjärtat. Kanske just för det som kommer efteråt. Kanske för att det är så sant. För mig är inga ord enkla, inte ens de svåra. Orden vill gärna ligga kvar och trycka inuti. Byggas upp för att förintas och kvar blir en känsla som jag inte har någon aning om var den kommer ifrån eller hur jag ska hantera den. En känsla av hopplöshet. Jag vet inte vad det är för jag har aldrig uttryckt den i ord och orden som fanns där i början för att beskriva den har försvunnit. Kanske är det förlusten av orden som gör att känslan kommer.

Än är det inte för sent. Inte än.

Insomnia

Jag kunde verkligen inte somna igår. Jag försökte allt. Nästan åtminstone. Kunde ju inte göra så mycket som skulle störa sambon som skulle upp tidigt och jobba. Han sov också dåligt och försov sig. Vet inte om det berodde på mig men troligtvis var det så. Måste komma igång och börja plugga så jag slipper vara så stressad över tentorna. Funderar på att skjuta upp matten till mars och koncentrera mig på dem andra istället. Det här suger. Har verkligen inte lust till att plugga. SUG SUG SUG!

Påminnelsen

Kände den precis. Det värkte lite någonstans där i hjärttrakten. Dina vackra ögon, ditt sätt att trösta. Du är svår att glömma min älskling. Tänk att saker du gjort fortfarande finns kvar i mitt liv. Små små märken på kabeln.

Snö!

Jag orkar inte ta någon bild på det men visst är det härligt! Mycket mysigare. Om man varit lite yngre och haft massa kompisar i närheten hade jag säkerligen varit ute och kastat lite snöbollar. Inte en enda unge här som är ute och gör det. Inte vad jag sett i alla fall. Gillar inte barn sådant längre?

Övertro på mig själv

Igår kände jag mig så jävla nöjd med mig själv. Kände mig så jävla fantastiskt grym. Lätt att jag sätter minst fyra på tentorna. Lätt. Jag vill ju ha femma på matten så jag får femma på hela kursen. Det hade varit roligt. Jag vill ju gärna sätta minst fyra på byggnadsplaneringen så jag får femma på den kursen också. Hade varit grymt. Sen kom jag att tänka på att miljön troligtvis kommer vara omöjligt att få högre betyg än trea på. Även på tentan. Jag kan inte tänka som hon gör. Skit! Fast nu när jag känner mig så säker på att jag kommer klara allt med så mycket glans det går så tar jag för lätt på det hela och struntar i att plugga. Jag borde sitta även på helgen men jag känner ingen lust. Ska ju sitta hela nästa vecka och några dagar veckan där efter. Hur mycket tid som helst. Jag behöver ju egentligen bara en vecka för att läsa in en kurs eller hur. Om jag har så mycket tid behöver jag knappt göra något de två sista dagarna. Så har det varit förr. Plättar!