Sanningen om serier

Är du också en sån där serie-fanatiker? Jag är väl inte extrem, eller rättare sagt var. men jag följde tillräckligt med serier för att ha något att titta på varje dag när alla gick parallellt. Tyvärr finns det folk som är värre. Saken är den att ända sedan min förra tentaperiod har jag inte kunnat titta på mina serier längre. Jag tycker inte det är lika roligt längre. Det som hände då var att jag knappt var hemma, bara ett par timmar på eftermiddagen och sen iväg igen. Jag hade inte tid att titta eftersom jag pluggade hela dagen och sen hade fullt upp på kvällarna. Då fick jag lära mig att sova när det var tyst också. När jag skulle sova hemma igen klarade jag inte av datorljudet så jag fick stänga av. Sen orkade jag ju inte starta datorn på morgonen igen och ladda ner det senaste avsnittet av whatever.

Jag trodde att detta var anledningen till mitt bristande intresse till serierna. Fast jag har kommit på den verkliga anledningen till att jag inte finner det så givande att slänga sig i sängen och glutta på heroes eller lost i 42 minuter längre. När man tittar på en serie försvinner man för en stund in i en annan värld och kan glömma sin egen verkligenhet för en tag. Lever jag ett så spännande och innehållsrikt liv att det är roligare än "mina" serier? Knappast, men jag trivs så bra i mitt eget liv att jag inte behöver fly längre. Jag känner mig så nöjd med tillvaron och klarar av att brottas med mina problem utan att behöva gömma mig. Mitt liv är knappast någon såpa men det är heller inte helt ointressant och utan intriger.

Tänkte bara säga att jag älskar mitt liv just nu och serier suger!

Svartsjuk? Jag?! Det tänker jag sluta med

Den gamla donnan har börjat bli svartsjuk! Jag tror aldrig att jag blivit så svartsjuk förut. Det var helt utan anledning också. Det är underligt att även när man inser att det bara handlar om en själv så går det inte få bort det där dumma tankarna. Även om det är underbart att vara kär och ibland få träffa och krama på personen i fråga så finns det tydligen vissa baksidor jag inte visste om. Jag måste sluta med det där då han absolut inte gett mig någon anledning till det.

Har jag sagt att jag är kär förresten...

Man är ju inte mer än människa

Ibland kan jag känna att jag är mest ensam på jorden och att ingen tycker om mig. Jag vet ju innerst inne att så inte är fallet. Ibland märker man vad ens vänner tycker om en och ibland säger de det rakt ut. När man ibland kommer på sig att vara orolig för vad den vännen egentligen tycker om en eller att den har tröttnat så kommer man på hur mycket den faktiskt tycker om en och att oron är helt obefogad. De skulle väl sluta umgås med en om de kände annorlunda. Det kan ju vara så att känslor ändras, men det behöver man väl inte bekymra sig om såvida man inte gjort något jättedumt för att såra den eller varit väldigt jobbig. Visst kan även jag tröttna på mina vänner men inte till den grad att jag slutar tycka om dem och säga upp kontakten. Då får de göra något mycket dumt. Det är nog ganska svårt att reta upp mig till den graden. Det har hänt en gång. Andra vänner som försvunnit har gjort det för att man inte hörts av och vänskapen runnit ut i sanden. Det är i och för sig mer på "kompis-nivå". Riktiga vänner ger man väl inte upp så lätt?

Långfredag

Meningen med livet, universum och allting är ju självklart, men meningen med min blog är kanske inte lika uppenbar. Den är i stort sett menlös. Om någon skulle vara intresserad av att veta vad jag pysslar med om dagarna och orkar lyssna på lite av mina funderingar är den nog lite mer meningsfull för. För er andra är det bara klicka på länkarna till höger där jag samlat några av mina favoritbloggar.

I tisdags började jag vårbantingen med en nutrilettkur. Jag vägde mig då vid middagstid eftersom jag glömt av det på morgonen. Vägde då cirkus 76. Klev på vågen imorse och vägde 73. Jag behöver nog dricka mer. Bara massa vatten som försvinner. Jag är lite småsur för att jag inte kan gå till gymmet och traska på bandet eller gå ut i skogen och gå en tur. Mina hälar gör lite ont och behöver vila upp sig. De passade på att bli dåliga nu när jag har lov och har jättemycket tid att göra sådana saker. Det är härligt att vara ute i naturen och promenera men det blir lätt att man inte går på så bra som man gör när man är på gymmet.

Är väldigt sur över min kamera som inte vill fungera normalt. Får nog ta och lämna in den och hoppas att det inte kostar multum att få det ordnat. Det bör ju vara billigare än ett ny kamerahus i och för sig. Jag använder den inte speciellt ofta men det är ändå väldigt irriterande.

Låttips: Bo Kaspers orkester - Människor som ingen vill se
Status: Vårkänslor