My knight in shining armor

På kvällspromenaden idag fann jag mig, efter att ha försökt ta en liten genväg, mitt ute i, vad som såg ut som gräs, massa vatten. Jag visste inte var jag skulle sätta fötterna. Vem kommer då inte till min undsättning om inte världens snyggaste och underbaraste pojkvän. Han kastar upp mig på sin rygg och bär ut mig på den torra vägen.

Ibland är livet som en saga.

"Du kommer aldrig hitta någon som kommer orka leva med dig"

Ungefär så. Det är med risk för felcitering jag skriver det här. Innebörden var så iallafall. Även om han senare tog tillbaka det där och sa att han bara sa det i stundens hetta så tog jag ändå åt mig. Jag insåg att jag kanske inte var enklast att leva med. Jag är så rädd att det ska vara sant. Jag vet vad jag gör fel. Nu var inte han lättast att leva med heller. In fact... det var han som var problemet. Så som jag såg/ser det då. Ska inte gå in på hur vi inte fungerade att leva tillsammans men jag ser nu att det inte kommer bli så igen. Inte med han den där nya underbara killen i mitt liv. Jag har varit livrädd för att behöva genomleva sambolivet igen. Det verkade inte vara min grej. Inser nu att det inte var min förra relations grej. Det här kan bli hur bra som helst. Om det inte blir det, om vi inte är redo än är jag tacksam för att ni inte tar upp det.

Leka spårvagnspassagerare

Idag var jag och lekte spårvagnspassagerare. Först gjorde vi några gruppövningar och sen var det dags att åka spårvagn! De hade byggt upp en modell för att testa lite olika saker på oss. Var rätt trevligt ändå.


Det bästa var dock godiset de bjöd på och så rikspresentkortet på 100 spänn. Inte fel alls. Helt klart värt det.

Muha!

Och bilen går bra?

Jag vet inte vad som hände men återvändsgränden försvann i tomma intet och vägen blev bara bättre och bättre. Med bra drift och underhåll på den kommer den förhoppningsvis aldrig försvinna.

Long day

När man som jag skjuter upp saker till sista stund får man en viss press på sig att fullfölja det man tagit på sig. Efter lunch idag ska jag träffa min grupp som jag skriver en rapport om landburna transportleder och miljö tillsammans med. Förra veckan hittade jag lite material om det jag ska skriva om. Jag skrev ut det och sen blev det liggande i blocket som fick följa med överallt utan att bli öppnad. Om jag nu satt igång och läst igenom det hade jag upptäckt att det inte alls var det materialet jag skulle ha. Sådana missar gör man lätt en fredag-eftermiddag när man bara vill komma hem. Nu har jag suttit här sen sju och inte skrivit ett ord på min del. Har försökt leta fakta men det är sannerligen inte det lättaste. Det jag finner svårast med att skriva är att hitta den där första meningen som får allt att rulla på. En bra inledning är A och O för mig. Utan den kan jag lika gärna lägga ner. Avslutet är också svårt men det det ligger ju senare i tiden och går att skjuta upp. Har precis avslutat min första kopp kaffe. Får se hur många jag lyckas klämma i mig innan det är dags att gå hem och däcka.

Hey hey Britney!

När jag hörde om Britneys uppträdande på MTV-galan blev jag ju så klart sugen på att se det. Britney gör bort sig! Jeeeez! Mina känslor för Brittan är blandade. Någon sorts hat-kärlek. Till saken. Jag såg klippet från galan. Jösses vad fin hon var! Så vill jag också se ut. Speciellt efter det att jag fött barn. Hon fick bland annat kritik för att hon var tjock. Oj, här sitter man själv och önskar sig den kroppen, hur tjock är inte jag då? Tänk då när jag vägde 20 kg mer. Vilket berg. Man mår ju lite dåligt då. Visst, jag ser ju själv att jag inte är den smalaste och hetaste flickan på jorden, men så tjock är jag väl ändå inte? Min självbild kanske inte är den allra bästa. Den var då rakt inte det när jag vägde över 90kg. Jag tyckte själv att jag inte såg så tjock ut som jag gjorde på alla foton. Tänk om jag har samma uppfattning nu som då. Tror att jag är smalare än jag i själva verket är. Hur ska man veta? Ingen kommer ju berätta för dig att du är tjock. Ingen sa det till mig iallafall. Fast det var ju inte riktigt sant. Tyvärr stal mitt ex showen genom att vara ännu tjockare. Kanske därför jag inte kände mig så tjock. Jag visste ju om problemet. Vågen ljög ju knappast. Nästa gång det ser ut som jag gått upp i vikt kan ni ju säga till. Jag kommer uppskatta det. Kanske inte just då men förr eller senare.

Den dagen jag ser ut som Britney Spears kommer jag vara nöjd. Jag får dock nöja mig med mindre tuttar. ;)

Aftonbladet

Sån jävla dynga.

• Oxe eller våg – vem ska du ha sex med i höst?
• Nu stoppas de magra modellerna
• ”Jag vill också ha en bebis, Alex”
• ”Ni vet inte vad vi gör på nätet!”
• Starta viktraset med en god helgfrukost
• Lukta dig smal
• Blev blind – fick inte säga upp hyr-tv:n

Vem bryr sig egentligen?

Ryggont och mensvärk

Livet är så jävla fuckin' fantastiskt ibland. Dessutom regnar det så jävla pissmycket att jag blir så jävla sjukt sugen på att flytta till någon annan stad. Funderade på var det regnar minst i Sverige och som dessutom har jobb till mig. Jag kom aldrig fram till något. En annan sak som jag däremot kom fram till var att mens är fan jobbigt. Nu när jag äter p-piller så är det inte egentligen mens jag får utan en annan jävla blödning. Det känns och ser dock likadant ut. Jag mår lite illa och har ont och det är blod som kommer ut för att vara mer exakt. Humörsvägningar på det så är lyckan gjord. Jag kan ju välja att inte ha ett uppehåll men frågan är hur bra det är egentligen. Kroppen justerar i och för sig det själv genom att det kommer blödningar då och då ändå. Det skulle dessutom bli dyrare. Då skulle en karta bara räcka 3 veckor istället för 4. Det är ändå tillräckligt dyrt. Sen är jag så jävla glad över att jag äter yasmin också. Ja, ni vet det där pillret som man får blodproppar av. Jippie!! Källan på det är Aftonbladet så jag bör inte tänka på det och det gör jag inte förutom när jag precis läste om det och nu när jag började skriva om dem. Dessutom så tror jag att jag är odödlig och aldrig kommer få en blodpropp eller nåt annat djävulskap. Hey h0! Läste om en tjej som hade haft en golfbollsstor sak i bröstet och gått med den i flera månader. Hey! Jag hade gjort likadant. Vem tror att man ska drabbas av något hemskt? Vem vill inse att man kanske drabbats av något hemskt? Nope, hemskt är inget för mig. Tyvärr. När man har ont kan man tyvärr inte ignorera det. Det är jättesvårt. Något annat som är svårt är att runda av...

Det börjar fungera nu

Efter en vecka så börjar vardagen fungera en aning bättre. Igår kanske det var kämpigt att få ihop energin för att göra allt men det gick. Ett par tårar gick åt dock. Hade som tur var världens finaste kille där att krama lite på mig.

Idag blev det en liten runda någonstans runt Chalmers. Vi sprang lite vilse och hamnade på Guldheden. Gick oväntat bra och vädret var perfekt. Det var mycket lättare att springa med någon. Fick en helt annan ork att springa och det var lättare att hålla samma tempo. När jag springer själv ökar jag omedvetet tempot hela tiden, tröttar ut mig och sen bara går. Får hoppas det kan vara fint väder de förmiddagar jag har ledigt så man kan göra detta fler gånger. Lätt att det inte blir av annars. Men Göteborg är ju känt för sitt vackra väder...

Det känns som Göteborgsvarvet inte alls är ett ouppnåeligt mål.

WHO'S WITH ME?!

och satan vad trött jag var

Jag somnade som en stock efter förra inlägget. Sov så hårt att jag missade att det ringde på dörren i 10 minuter samt att båda mina telefoner ringde samtidigt. Helt osant. Han tröttnade iallafall efter 10 minuter och åkte hem. Så ungefär 5-10 minuter efter det vaknade jag. Grattis till mig. Om man känner mig och har någon gång råkat väcka mig vet man hur känslig jag är då. Man vet aldrig om jag ska vara vrålsur eller bara allmänt lipig. Jag blev jättelipig, jätteledsen och totalt förstörd. Varför ska jag vara så känslig när jag är nyvaken? Han kom iallafall tillbaka och var underbar och allt var bra igen.

Nya tider

Det är fan ingen barnlek att vara student. De sista veckorna på mitt sista sommarlov längtade jag verkligen efter att få börja igen. Nu... nu är det mest jobbigt. Jag är helt slut efter en heldag. Då hade jag ändå 4h att roa mig bäst jag ville på förmiddagen. Sen fick jag sluta en timme tidigare. Imorgon är det heldag på riktigt. Kan ju hoppas att det blir lite tidigare ändå.

Har fått börja en halvtimme tidigare än förut. Så nu när jag har närmre till skolan får jag åka tidigare. Inte klokt någonstans. Eftersom vi går till fem på eftermiddagen betyder det att vi har en och en halv timmes lunch! Det är verkligen inte klokt någonstans. Jag hinner åka hem och äta om det skulle vara så.

Jag kanske inte ska klaga men det är ganska ansträngande att sitta och bli matad med information en hel dag. Helst ska man ju fundera ut en hel del på egen hand också. Det är en liten omställning från att i tre månader bara flutit med.

Om jag bara får sova en stund nu så tror jag att jag ska överleva. Sova middag är verkligen en bra grej. De borde ha vilorum så man fick ta sig en tupplur innan den hårda eftermiddagen satte klorna i en. Nu somnar j...