Diet dag 1

Då var det dags. Jag vet att det kanske inte är helt rätt väg att gå men jag kan fan inte låta bli. Snabbt och lätt! Fast jag inser att det inte kommer bli lätt. Det här kommer bli tufft som fan. Det som är värst är att försöka dölja det för mina kollegor. Snart kommer de fråga varför jag äter soppa varje dag. Hur ska jag komma undan onsdagsmackan? Eller pensionärstårtan på onsdag? Eller fredagsfikat? Ehrr, fredagsfikat är lätt med tanke på vad vi brukar få. När jag jobbade på WSP fick man alltid något skitgott, tänk dammsugare. Så var det olika varje vecka. Mja, sen är det så klart jobbigt med tanke på hur lite energi det känns som jag har. Fast det hoppas jag går över snart. Snart kanske jag blir mätt på en shake. Vem vet!

Energiintag: Lågt
Naturdiet drinkmix+ ananas 110 kcal
Allévo Thaisoppa 100 kcal
Nutrilett forest fruit shake 112 kcal
Allévo potatis- & purjosoppa 110 kcal
Naturdiet drinkmix+ päron 110 kcal
-------------------------------------------------------
Totalt: 542 kcal

Aktivitetsnivå: Låg
Gick hemifrån och till stationen, knappt en kilometer.
Sprang till vagnen, typ 30 meter.

Humör: Bra
Under omständigheterna är det bra åtminstone. Inga utbrott, ganska lugn. Har känt mig smått tom i kroppen men försöker verkligen så det inte går ut över mitt humör.

Vikt:
Morgon: 75,7 kg
Kväll: 76,3 kg

Varför gör jag då det här? En tanke med det är att det ska bli lättare att springa. Så varför springer jag då inte bara mer och går ner i vikt på så sätt? Bra tänkt! Som om inte jag gjort det. När jag springer blir jag hungrig. Mycket hungrig. Jag fullkomligt vräker i mig allt jag kommer över. Det resulterar inte i några mirakel, tydligen. Nu ska vi se hur länge jag står ut.

Jag gillar att åka tåg

Tyvärr sitter det en kvinna bredvid mig. Hon hostade lite förut. Jag blev livrädd. Vill ju inte ta hennes smitta till min vän. Fast hon har inte gjort mycket väsen av sig på länge nu. Hon kanske bara fick något i halsen. Svinis ... jag börjar bli rädd. Den kanske finns på riktigt. Herregud! De har spridit skräcken till mig också! Som typ lågkonjunkturen. Den pratades vi ju in i. Nu pratas vi in i skräcken för svinis! Hur ska det gå? Fortsättning följer ...

Mitt tåg

Snart är det dags att åka. Har köpt tidningar och färdgodis så jag klarar resan. Har även datorn och lost med mig så det ska nog gå bra. Det hade varit roligare med sällskap dock. Well, Tjejmilen, jag är påväg.

What a girl needs

Har plockat fram allt som jag skrev på listan tidigare idag. Det här är alltså det jag behöver en löparhelg. Tre funktionströjor är två för mycket men jag kan inte bestämma mig. Naah, men det här kommer bli grymt. Får packa ner det imorgon, annars packar jag säkert ner något jag behöver imorgon på morgonen. Kan ju i och för sig lägga ner träningskläderna först. Det är så det får bli! Nu ska jag sova. Tjejmilen ... get ready cuz here I come!

Kräftskiva

Dagens klädval. Sitter nu på bussen hem från en mycket rolig firmafest. Inga skandaler innan jag hann gå, så jag hoppas jag får höra skvallret på måndag. Gott med kräftor och räkor var det också. Vi tackade av två profiler idag som går eller har gått i pension. Två goa gubbar. Den ena har jag haft turen att jobba med och den andra har haft platsen bredvid mig. De kommer bli mycket saknade. Så det har varit en mycket rolig men lite sorglig kväll.

SVINSKRÄCKEN!

Nu har de satt in alcogel på våra toaletter på jobbet. Det är ju fint. Fast varför denna panik? Hur illa kan det vara?

It's over when it's over

Nu är det slut. Sveriges myspar #1 har gjort slut. Jag talar om Martin Lidberg och Cecilia Ehrling. Jag tyckte att de verkade som det perfekta paret. Fast det man ser är ju bara yta men ändå så söker man förebilder. Om inte de kan, varför skulle vi kunna? Jag är fortfarande lite förkrossad för att Brad lämnade Jen. De var så fina tillsammans. Vissa verkar vara som gjorda för varandra men ändå håller det inte. Hur ska man veta?

Det kommer inte hända mig

Jag brukar fundera på hur det skulle vara att bli drabbad av saker och ting. Ett exempel är om Kristofer skulle dö. Hur skulle det bli? Hur skulle jag reagera? Skulle jag vara otröstlig i all evighet? Jag låter hjärnan löpa fritt och drar vissa slutsatser om hur det skulle vara, hur jag skulle reagera och hur länge jag skulle vara ledsen.

Nu när min vän har fått cancer funderar jag på hur det skulle vara om jag fick det. Enda sedan man började prata om cancer riktigt mycket har jag funderat på hur det skulle vara. Cancer. Världens hemskaste ord. Min vän använde knappt ordet när han förklarade vad som hänt med honom. Med eftertryck sa han det sedan. Lymfom sa han. Vem vet vad det är. Sen kom det ... cancer. Det var som han hade spänt sin båge och när han sa det släppte han och lät pilen gå rakt genom mig. Men det var inte det jag vill skriva om. Det är min cancer. Den cancern som jag aldrig kommer få. Jag romantiserar om att bli sjuk och att jag då ska hitta en mening med livet och hitta min inre styrka som jag vet att jag besitter men aldrig får en chans att visa. Inte får en chans att använda heller för den delen. Mitt liv är så lätt. Kanske är därför jag fantiserar om att bli sjuk.

Det är influensatider. Jag har aldrig drabbats av någon influensa. Någonstans vill jag bli drabbad. Testad. Jag känner mig svag men jag vill vara stark. Som ett konstigt sätt att testa mina gränser. Barn gör det med sina föräldrar. Äventyrare leker med sina liv. Idrottare pressar sig själva till den yttre gränsen. Allt för att bevisa vem de är och vad de kan. Vad vill då jag bevisa med att vara sjuk? Ingen annan kommer se det på mitt sätt. Ingen kommer säga: "vad duktig du är som klarade av nya influensan!". Den enda som vet är jag. Ganska korkat. Inte rationellt någonstans.

Succé!

Anna slog på stort och la ribban högt när hon inledde hösten omgång av halv åtta hos mig. Allt var verkligen supergott och det var jättetrevligt. Fast roligt har vi ju alltid.

Vi skulle ju ha på oss något afrikanskt men det har jag inget så jag blandade ihop lite färger och gjorde en flagga. Nedan har ni den utlovade bilden. Rött nagellack, blå och vit skorta, grön ögonskugga (fast den smetade så att det knappt syntes, blev mest grått), gula strumpor och svarta jeans. Supersnyggt! Jag var åtminstone den enda som ens försökt. Sen vann jag ju AfricAnna Quizet också. Jag är rätt grym ändå och Marie tycker tydligen att jag är allmänbildad. Man tackar! Fast det är jag inte.

Bussar...

Skulle ta en buss som går precis utanför mig direkt till önskad destination. Den var lite sen så jag hoppade på en buss som gick till nästa hållplats. Det hade fungerat utmärkt om inte det varit för att min buss gick på bron och den jag tog stannade under... Vilken tabbe. Jag fick se min buss köra förbi så fint uppe på bron medan jag skynda för att komma upp. Så nu fick jag vänta över en kvart på nästa.

Har på mig kläder och smink i sydafrikas flaggas färger. Bild kommer sen!

Hello Afrika!

Nu ska jag hem en snabbis för att redan åka till Anna. Ikväll är det säsongspremiär för halv åtta hos tjejerna! Vi går ut hårt med Sydafrika som första tema. Ska bli intressant och kanske väldigt gott. Annorlunda blir det nog.

Jag kom på vad Kissie ser ut som! Vad är plastigt med ett stort hål i ansiktet? Fundera på det du! Haha, jag verkar nästan avundsjuk. Det är jag inte. Hon är säkert en jättefin tjej som är smart och så vidare. Kul för henne att hon har många lärare. Hon tycker nog det åtminstone.

Är det verkligen snyggt?

Tjejerna är tokbruna från antingen solariet eller bus-krämen. Nu efter sommaren kanske det till och med är äkta solbränna. En del av dess tjejerna har ett ljust läppstift/-glans och det ser skitskumt ut. Är man brun kan man kosta på sig ett lite mörkare för att läpparna ska synas och inte se helt missbildade ut. Jag tänker framför allt på Kisse och Carolina Gynning. Gynning har i och för sig lagt sig till med ett mörkt snytt läppstift till sin nya mörka hårfärg (så snyggt!). Som hon säger själv så ser hon verkligen ut som Snövit. Kissie däremot har opererat sin stackars läppar (enligt min sambo som läser/läste hennes blogg). Hon kanske inte har några kuksugarläppar som en annan. Hon kanske egentligen har två smala streck i nedre delen av fejjan men va fan: det ser ju skitfult ut med för stora läppar. Lägg på ett lager med ljus läppglans och de ser mindre ut igen. Det ser nästan ut som de går inåt. Ett stort hål mitt i ansiktet. Jag spyr på't!

Vad kan man skriva och vad kan man inte skriva?

Jag börjar med något som jag vill dela med mig av. Sen stryker jag det. Det kanske är för mycket från hjärtat? Vad är egentligen okej att dela med sig av på sin blogg? Nu har inte jag många läsare och det är inget jag strävar efter heller. Det här gör jag för min egen skull och ingen annans. Det är ett sätt för mig att skriva utan att verkligen behöva skriva något. Ibland kommer jag däremot på att någon faktiskt läser det jag skriver och då tar jag bort det. Jag är kanske en fegis. Kanske är det bara vettigt. Jag vet inte.

Extreme Home Makeover

Sitter och gluttar på TV och slösurfar. Fastnar på trean och tittar på en familj som det är mycket synd om men de ställer upp för sin lilla stad ändå. Fina människor. Säkert. Helt okej tycker jag. Ett utav barnen brinner för miljön och återvinner det som går. Hon säger till sina kompisar att panta sina burkar och så vidare. En fin flicka. So far so good.

Sen börjar DEMOLITION! Yeah! Grävskoporna krossar taket, folk slår in rutor och bänder upp fasaden. Familjen sitter på ett helt annat ställe och får se en video på det här. De är överlyckliga! Så fint. Det jag funderar på är om man ändå inte tycker att det är lite sorgligt. Det är deras hem som de bott i i flera år. Ett hus fullt av minnen av deras liv.

Det var den känslomässiga biten. Varför återanvänder de inte fönster? De bara förstör fullt dugligt byggmaterial. Det kanske inte passar i det nya huset de ska bygga men för någon annan kanske det hade varit perfekt. Vilket jävla slöseri. Undrar om det är typiskt amerikanskt att göra så. Slit och släng. Vi svenskar är mer sparsamma. Åtminstone tidigare generationer. Jag får lite dåligt samvete när jag slänger mat eller kastar nästan tomma papper i återvinningen.

Nu åkte bruden på TV i en solcellsbil och en annan dude cyklade. Woho! Spar energi! Men material är inte så viktigt. Vilket bra jävla miljötänk. Jag blir lite trött. Vill bara lägga mig i min underbara säng och läsa min bok.

Seriefreak

Nu har jag bestämt mig. Nu ska jag kolla ikapp och se mina serier. Det känns som en perfekt höst till seriemys.

• Gossip Girl
• Lost
• Dexter
• Grey's Anatomy
• Desperate Housewives
• 24
• Rome

Prison Break och Heroes har jag lagt på is så länge. Thank God for MyEpisodes

Nu ska jag gå och laga mat så vi slipper skälla på varandra en stund. So long!

Vad som borde ligga i min väska men som inte gör det

• en bra penna
• en fin liten bok full med tomma sidor för mig att fylla

Englands värsta pappa ska gifta sig

Den här bruden måste vara den mest korkade som någonsin ätit en hamburgare. Hoppas hon är tillräckligt fet för att inte kunna få barn. Jag hoppas verkligen det. Innerligt. För hennes skull.

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5692233.ab

Notering:

Mitt hår måste ha växt typ 5 centimeter under sommaren. Snart är det fällningssäsong. Se upp.

Uppskjutet

Skulle egentligen på fisketur i eftermiddag men det blev inställt på grund av blåst. När blåser det inte vid kusten? Känns som det kommer vara likdant om två veckor och det inte kommer bli av alls. Går ju bra med mina försök att tänka positivt hela tiden.

http://open.spotify.com/album/3hsHIustPYvFJlEfOT63q8

Tradig tisdag?

När jag vaknade imorse trodde jag att det var lördag. Jag trodde nog bara det för att då skulle jag slippa att gå upp. Det är nog fredag ändå, tänkte jag och insåg att jag inte hade en aning om vad det var för dag. Måndag? Det kändes som längesen. Tisdag ...

Kom iväg tidigare till jobbet än jag gjort sen semestern. Var lite skönt att cykla. Väl där hade jag lite problem med att parkera cykeln. Det är fler än jag som cyklar och det blir trångt i ställen. Sen tappade jag tidningen. Troligtvis i hissen. Är nästan säker på att den var med där inne. Inte min piggaste morgon.

Dagen flöt på som sirap ungefär. Jag kände ingen motivation eller lust till att jobba så det gick väldigt trögt och oinspirerat framåt. Tillslut var dagen slut och det var bara att cykla hem. Jag funderade på var jag skulle springa. Jag kände ingen lust till det heller. Jag kände mig däremot tvungen. Glömde nästan att parkera cykeln utanför istället för i källaren. Suckade för mig själv och ledde cykeln till stället.

Hemma var det nästan bara byta om och ge sig iväg. Jag lovade mig själv ett varmt bad om jag gjorde det. Jag gjorde det. Dåligt gjorde jag det, men bättre än inte alls. Jag fick mitt bad. Vet inte hur länge jag låg där men jag hann med ett par kapitel i boken jag läser (Marian Keyes - Last Chance Saloon). Sen la jag ifrån mig boken och drömde lite om en kopp te och lite yoghurt med valnötter och honung.

Det hade varit perfekt om jag kommit ur duschen och allt det där var klart. På förfrågan satte killen på tevatten. Jag fixade yoghurten och tesilarna. Sen satte vi oss i soffan och kollade på Svenska Dialektmysterier med Fredrik Lindström. Tokmysigt. Varför har vi inte sett det förr?

Från tradig till trevlig. Vad lite som behövs.

Kittat!

Imorgon är det dags för Midnattsloppet så idag har jag hämtat ut min tröja. Passade på att köpa ny löparjacka och ett par byxor. Min fina rosa löparjacka gick sönder för ett tag sedan så det behövdes inför hösten. Blir spännande att se hur det går imorgon. Om det blir under timmen kommer jag vara supernöjd. Jag har inga högre ambitioner än så då jag inte tränat så himla mycket (läs: ytterst lite) den senaste tiden. Är hur som helst inte nervös, det känns bara kul.

Borttappat kort

Då får man skamkortet.

Fikadags!

Nu ska det planeras!

På dagen

Det är tre år sedan jag stod i ett provbrum på Vero Moda på Torp i Uddevalla och sms:ade med en kille. Jag försökte övertala honom att äta lunch med mig. Han gav med sig till slut. Jag kände att jag behövde nya kläder. Dels för att träffa honom, dels för att det var bergetfest samma kväll. Vid lunchtid stod han utanför Pingvin i sina arbetskläder. Jag fick skynda mig att parkera då jag var lite sen. Jag var sjukt nervös och visste inte om en kram passade eller inte. Det tyckte han i vilket fall och vilken kram sen! Jag hade kunnat dö där och då i hans armar. Luktade gott gjorde han också. Det här var ingen date och vi hade inga sådana intentioner någon av oss. Vi skulle bara äta kebab. Varsin kebabtallrik blev det, hans med pommes och min med mos. Vi småpratade lite och mitt hjärta gick nog i 180 hela tiden för att jag var så nervös. Han verkade väldigt lugn. Det här var början på något som ingen vet hur det slutar.

Min fina älskling.

Kebab med mooos från Pingvin.

Jag är så himla glad att jag tjatade mig till att få träffa dig, Kristofer.

Ny t-post - ISSUE N° 47

Ser ni vad den föreställer?

Kulturkalaset - Dag 4

Direkt från jobbet. Kryssade mellan alla människor på vägen mot Valand. Blev nästan överkörd av en barnvagn men undkom med nöd och näppe. Utanför Valand träffade jag Kristofer. Då kunde jag sakta ner och njuta istället. Det var lite kyligt ute men var gör det när man är med den man älskar? Vi fick fatt på varsin kebabrulle som blev vår middag för dagen. Vi stod och mumsade på den medan vi kollade på Mia och Klara i väntan på Peter Apelgren. De kändes inte helt naturliga och spontana. De kanske brukar låta så. Jag brukar varken lyssna eller titta på dem. Sen kom mannen vi väntat på! Han är fantastiskt rolig och hans timme var slut på fem minuter kändes det som.



När det var slut träffade vi Jonas och väntat in Robert. När alla var med gick vi till Lounge(s) och chillade lite med Madde och hennes vänner. Mycket trevligt! Klockan närmade sig Europe och vi skyndade långsamt uppför gatan. Ganska tidigt blev det mycket folk. Det var till slut så svårt och jobbigt att kötta på framåt att jag och Kristofer stannade. Till en början var man imponerad av denna jättefolksamling men sedan blev man besviken över det dåliga ljudet. Sången hördes jättedåligt och när han pratade mellan låtarna hördes det knappt. Han pratade i och för sig inte så himla mycket vilket jag tycker är obligatoriskt på konsert. Vi tröttnade när de spelat en timme och gick istället till bussen och åkte hem.

Kulturkalaset - Dag 3

Som jag har väntat! Nästan hela dagen satt jag och lyssnade på bob hund. Tyvärr hade jag inte samma känsla som jag fick när jag var 14 och lyssnade på dem. Det kändes sorgligt och jag kände mig gammal och tråkig. Jag var åtminstone tvungen att se dem även om det nog hade känts roligare om jag gjort det när jag var i den åldern. Kristofer var gullig och följde med. Jonas var sugen på langos, vilket man måste äta någon gång under en sådan här vecka. Vi träffade honom och Robert innan och åt varsin. Robert avstod dock när han insåg vad det var.

Väl uppe på Götaplatsen och jag såg deras fina vovve i bakgrunden på scenen började det pirra lite. Jag skulle faktiskt få se dem. Jag försökte minnas tillbaka till tiden då jag lyssnade på dem. Jag mindes min t-shirt med hunden på. Jag hade gjort den själv. Jag måste ha gått i åttan. Vi gjorde screentryck i bilden och jag valde bob hund. Jag ritade av den på fri hand så den blev inte helt perfekt. Jag vet inte var tröjan blivit av. Kanske skänkte jag bort den tillsammans med en massa andra kläder som jag "växte" ur. Jag hoppas det. Jag hoppas att den lever och att någon annan älskar den.

Så jävla bra det var. Om jag hade stått lite längre fram utan min handväska hade det nog varit den bästa konserten jag någonsin varit på. Det är inte många band som lyckas fånga mig även om jag inte är på rätt konserthumör. Så jävla bra. Jag tror nog att killarna också tyckte det. Bob hund ska upplevas live. Fy fan vad bra det var.

Kulturkalaset - Dag 2

Det är onsdag och Kristofer och jag beger oss in till stan. Vi ska börja med att titta på Tribute till Dusty Springfield. Det är en mängd olika artister som spelar två Dusty-låtar var. Det känns lite oarbetat och mellansnacket kunde man lika gärna skippat eftersom det inte gav någonting förutom vem som skulle sjunga härnäst. Bra musik är ändå alltid bra musik och eftersom Kristofer stod bakom mig var det tokmysigt ändå.


Vi tröttnar ganska lagom till klockan är nio. Vi går vidare mot Bältesspännarparken för att se om vi kunde höra lite av ståupparna. Det är rätt meningslöst då de står inuti ett fullt tält. Runt omkring tältet är det knôkat med folk så man kunde varken se eller höra någonting. Vi vandrar uppför avenyn för att ställa oss och invänta Hammerfall. Vi hittar istället Ljunggrens Café och vi tar en fika. Klockan blir halv tio och musiken från Götaplatsen strömmar nedför avenyn. Vi dricker upp vårat kaffe och äter upp vår kaka och fortsätter uppför backen. Det är rätt så mycket folk så vi stannar lite längre bak precis innan det börjar tjocka på. Hela grejen är helt okej. Ännu en lyckad kväll.

Kulturkalaset - Dag 1

Det är tisdag och jag ska träffa min Anna. Vi har inte setts sedan jag och Kristofer spenderade en helg på hennes sommarställe i början av Juli. I vintras hade vi planer på att gå och se Lalehs konsert i Göteborg men det blev aldrig av. Jag minns inte varför men jag kommer fortfarande ihåg den drömmen jag hade då. Vi cyklade till konserten men hamnade först på fel ställe och var tvugna att vända. För att få bra platser var man tvungen att vara där i tid. Det stod bänkar uppradade på en låg gräskulle och ett trästaket stod framför scenen. Det var inte mycket folk där så vi fick en bra plats. Tyvärr kom aldrig Laleh. Idag var dagen vi skulle se henne. På riktigt. Ingen dröm.

För att jag skulle hålla mig vaken började vi leta efter någonstans att köpa kaffe. Istället hittade vi La Mélodie Du Chocolat som säljer Lejonet & Björnen (världens godaste glassproducent) och köpte varsin kula med sorbet. Det tyckte Johan och Madde också var en bra idé så de smet också in där när de kom. Sen vandrade vi uppåt mot Götaplatsen. Där väntade Marie och Christine med sina arbetskamrater. Vi lyckades på något vänster tappa bort Johan och Madde i trängseln.

Efter att ha varit sen i en halvtimme började hon spela. Hon är som en utomjording. Väldigt magisk och speciell. Måste ju säga att hennes hår såg fantastiskt ut när hon svängde runt där uppe på scenen. Hennes musik är kärlek. Den kliver rakt in i hjärtats farstu utan att knacka på. Den är svår att inte släppa in. Det spelar inte så stor roll om det är på svenska eller engelska.

Latte Macchiato!

HIttade den här burken på Netto när vi var och handlade frukost. Självklart blev man sugen på att köpa och testa den. Först gjorde jag fel och tog tre teskedar istället för matskedar. Då smakaden den väldigt äckligt kan jag lova. När jag fått blanda i två matskedar till så smakade den skitgott! Blev ett litet gott skum på också. Inte lika bra som det man får på café men det duger gott hemma. Try it!

Knökat

Alla vill se Europe. Tydligen.

Lounge(s)

Lycka till

med Peter Apelgren. Kass bild, bättre kommer kanske.

Mia och Klara

i motljus.

bob hund live och direkt

Nya katalogen!

Nu slipper jag sitta sysslolös på bussen.

Hammerfall

Och jävligt snygg bild.

Ständigt detta fikandet

Konstigt att man är tjock.

Tribute to Dusty Springfield

En stor latte to go

Ibland slår man på stort. Ska ta en liten löprunda hemma sen också. Nice! Får försöka intala mig det åtminstone.

300

Ibland blir jag så inspirerad av människor. Idag är det Katrin som inspirerar mig. Jag tror bannemig att jag ska ta en pulverdiet i två veckor. Kanske pröva Allévos soppor och grejer. Ska bara vänta på rätt tillfälle. Under 70 kg till nyår! Det är ett rimligt mål, kanske lite väl tilltaget i tid men det gör inget. Nu har jag bestämt mig.

Laleh

Hon är verkligen helt jävla underbar!

Godaste glassen

Kommer från lejonet & björnen. Flädersorbet. Mums!

I'm on my way

På något konstigt sätt gillar jag verkligen att åka spårvagn. Det låter, det gungar lite och det är mycket folk, mycket konstigt folk till på köpet. Jag gillar det. Jag gillar Göteborg. Det händer alltid något. Ingen direkt stress heller. Bara gött helt enkelt. Allt annat ger mig lite ångest. Göteborg är glädje. Guuu' vad fånigt det här blev.

Byten & återköp

Nästa nummer är vi!

Åå, åka pendeltåg...

Idag har vi en fin gummibandstofs och massa värk i axlar och nacke. Apoteket nästa.

IKEA-incidenten

Idag var dagen. Den stora dagen som jag sett framemot nästan hela veckan. Vi skulle köpa ny säng! De vi hade var tokgamla och för hårda för lilla mig. Vi provlåg och det kändes bra. Jag hade kollat ut vad de rekommenderade för sängar till oss och vi bestämde oss också för dessa. De knepiga var bara att de hade olika tjocklekar. Min var bara 25 och Kristofers hela 31 centimeter. Jag frågade kvinnan som hjälpte oss om det skulle vara något problem i sängstommen som vi också skulle köpa, och hon sa att det gick bra. Vi fick med oss allt utom bäddmadrassen som inte skulle komma in förrän imorgon. Vi bar in allt och åkte sedan för att hämta bilen. Vi hade inte bråttom hem så vi stannade till på IKEA igen för att köpa nya kuddar och sänglampor.

När vi väl kommit hem började vi bygga. Inte så mycket vi som Kristofer då min nacke är helt värkande och spänd efter lyften. Hade det förra veckan också så det hade nästan precis gått över. Jävligt typiskt. När vi nästan satt ihop hela sängstommen funderade vi på hur i helvete mittbalken fungerade med två olika höjder. Svaret? Det gör den inte. Så klart. Klockan var då nästan halv sex och det var inte tillräckligt med tid för att hinna hämta bil att köra ena sängen i och sedan till IKEA igen innan klockan blivit sex och de stänger. Det var bara att vänta till imorgon.

Så nu har vi en sängstomme med en säng i. Plus en gammal säng bredvid. På detta ligger en 160 cm bred bäddmadrass, vår nya säng är 180 cm. Lägg till kartong till förbannelse över nästan hela lägenheten. Jag blir helt matt. Det är inte lätt att vara Cathrin just nu. Speciellt inte när jag är lite pissed över att inte kunna cykla till jobbet imorgon troligtvis. Inte heller springa imorgon. SKIT! SkitIKEA! Plus lite skitväder.

Kod-letande del 2

Idag fick jag tummen ur och gick ner i förrådet innan vi skulle åka till Pasen och hälsa på. Började från höger och letade igenom låda för låda. Längst bort till vänster fann jag det jag sökte. Där låg min mobillåda och såg uttråkad ut. Kristofer fick snabbt tag i den och öppnade. Där låg massa papper från min mobiloperatör men ta mig fan inga koder... Det var bara ställa in allt och bege sig söderöver.

Efter lite pyssel och annat smått och gott var vi hemma en snabb sväng. Jag kollade då min låda där jag har allt som jag hade i min gamla skrivbordshurts. Där låg det! Kortet med PIN och PUK på. Jepp, jepp, I'm back on the line!

Det är lite lustigt att när jag såg pinnen så var det inte "Åh! Ah, just det." utan mer "Jaha, där ser man. Jag hade rätt på en siffra i alla fall.". Mycket skrämmande.

Linje 1 2 3 Kapad

John Travolta! Woho! En av mina favoritskådisar. Inte alltid de bästa filmerna han är med i men ändå. Denna filmen har ju även Denzel Washington och hur dåligt kan det bli då? Well, inte illa kan jag säga. Mycket spännande och slutet var inte helt väntat. Fast det kanske inte beror på filmen utan på mig. Jag gillade den, men det kanske inte är något man måste se på bio.

Imd-länk

Fröken Minne

Ibland blir min telefon lite crazy och slutar visa bilder och ta kort. Då är det dags att starta om den. Detta hände i fredags eftermiddag. Påvägen hem från jobbet cyklade jag förbi Ullevi där de slängt upp Madonnas scen. Jag tänkte givetvis ta en bild på detta och slet fram telefonen medan det var rött. Först var jag bara tvungen att start om den. Innan den kommit igång igen blev det grönt och jag var tvungen att cykla för att inte stå i vägen för alla andra samt att inte se dum ut mitt i vägen. Får igång den och det är bara slå in PIN-koden. Det står stilla. Helt tomt. Jag tänker att det nog snart kommer och att jag får skita i bilden, jag hade ju faktiskt viktigare saker för mig.

Jag stannar till vid Bergakungen för att hämta ut biobiljetterna. Tar även här fram telefonen. Jag bara tittar på den. INGENTING! Inombords ligger jag dubbelvikt av skratt. Jag får ut mina biljetter och beger mig mot Maxi Mölndalsvägen. Där funderar jag över om jag ska ringa Kristofer och fråga om jag möjligtvis sagt koden till honom. Jag har ju faktiskt min jobbmobil med mig så jag är inte helt avstängd från omvärlden, så jag bryr mig inte om det. Jag tänker att det kommer när det kommer, inget man kan tvinga fram.

Idag har jag gjort mina försök. Igår blev det ett, idag två. Mitt sista gjorde jag påväg till vagnen när vi skulle in till stan för att gå på bio. Jag har inget månadskort och inga pengar på mitt västtrafikkort så jag brukar betala med sms. Detta kom jag på när vi lämnade lägenheten. Vi tog vägen förbi källaren för att leta reda på pinnen men jag fann ingen av mina kartonger. Lönlöst att stå där och rota. Jag fick fyllt på mitt västtrafikkort så jag kunde ta mig någonstans i alla fall.

Imorgon ska vi nog ha en lösning på det här. Då blir det PUK-kod-letning.

Lite bilder från jaktprovet

För ett par helger sedan följde jag och Kristofer med svärfar när han skulle på jaktprov med sin ena hund. Han plockade med sig alla tre hundarna så vi hade något att göra. Tyvärr blev det inga bra bilder på mig med hundarna så ni får bara bilder på mig.

Fint ska man åka! Det är fan inte obekvämt i en Rolls Royce.

Man blir lite trött av att stå och gå i skogen en dag. Det är väldigt trevligt dock.

Tråkigt att man inte är i skogen oftare. Det är så skön stämning och det finns absolut inget som heter stress där. Får kanske ta en tur till mammas stuga i Värmland någongång. Var längesen jag var där nu och Kristofer har aldrig varit där. Fast det kanske inte blir samma sak om jag åker upp nu. Man skapar ju en lite romantisk bild av hur det är och sen blir man lite besviken när man inser hur trist det är. Vi får väl se.

En tur till Klippan

Vad gör man då en dag som denna? Det är fint väder men man har inte tid att åka till stranden. Jag var i och för sig inte så badsugen ändå. Vi åkte först till Media Markt och kollade om de fått in Espressomaskinen vi vill ha, vilket de så klart inte hade, för att sedan åka till ut till Röda sten och Klippan för att ta en fika. Kaféet var ganska fullt och vi fick nöja oss med en plats i solen. Det blev ganska varmt till slut kan jag lova. Ett gäng med äldre damer verkade ha något sorts möte eller träff här idag. De hade alla något rött på huvudet, de flesta hade en röd hatt. De verkade ha det jättetrevligt. Så vill jag också ha det som pensionär.

När de på bordet bredvid oss gått flög en av duvorna som traskade runt på uteserveringen upp på deras bord och började picka upp smulorna. Den kaxiga lilla krabaten försökte sedan hoppa över till grannbordet men blev bortviftad. Han kom sedan mot vårat håll. Jag knäppte med fingrarna precis när han skulle hoppa över och skrämde honom lite. Han gav inte upp i alla fall utan gjorde ett nytt försök. Det gav dåligt med resultat dock. Våra rabarberpajsbitar gav inte så mycket smulor och borden var nog avtorkade innan. Kanske hade han redan pockat upp allt sen innan.

Jag och min macchiato latte.

Min nyklippta man. Han har lovat att låta det växa ut nu. Äntligen.

Här sitter jag och är cool i mina solbrillor.

Förnyelse

Är fruktansvärt trött på mitt hår nu men jag vill inte klippa mig. Jag vill att det ska växa ut och bli långt och fint. Ungefär som på bilden fast inte lika otvättat. Vad fan ska jag göra med det om jag inte vill klippa det?!

Torsdagsmiddag

Vi hittade ett lite annorlunda recept på lasagne som vi kändes oss tvugna att testa. Lasagna la maritim - Lasagne med torsk. Tomatsåsen var jättegod. Vi använde mozzarella i ostsåsen. Resultatet blev mycket gott.

Direkt från ugnen

Inuti

På tallriken