Fröken Minne

Ibland blir min telefon lite crazy och slutar visa bilder och ta kort. Då är det dags att starta om den. Detta hände i fredags eftermiddag. Påvägen hem från jobbet cyklade jag förbi Ullevi där de slängt upp Madonnas scen. Jag tänkte givetvis ta en bild på detta och slet fram telefonen medan det var rött. Först var jag bara tvungen att start om den. Innan den kommit igång igen blev det grönt och jag var tvungen att cykla för att inte stå i vägen för alla andra samt att inte se dum ut mitt i vägen. Får igång den och det är bara slå in PIN-koden. Det står stilla. Helt tomt. Jag tänker att det nog snart kommer och att jag får skita i bilden, jag hade ju faktiskt viktigare saker för mig.

Jag stannar till vid Bergakungen för att hämta ut biobiljetterna. Tar även här fram telefonen. Jag bara tittar på den. INGENTING! Inombords ligger jag dubbelvikt av skratt. Jag får ut mina biljetter och beger mig mot Maxi Mölndalsvägen. Där funderar jag över om jag ska ringa Kristofer och fråga om jag möjligtvis sagt koden till honom. Jag har ju faktiskt min jobbmobil med mig så jag är inte helt avstängd från omvärlden, så jag bryr mig inte om det. Jag tänker att det kommer när det kommer, inget man kan tvinga fram.

Idag har jag gjort mina försök. Igår blev det ett, idag två. Mitt sista gjorde jag påväg till vagnen när vi skulle in till stan för att gå på bio. Jag har inget månadskort och inga pengar på mitt västtrafikkort så jag brukar betala med sms. Detta kom jag på när vi lämnade lägenheten. Vi tog vägen förbi källaren för att leta reda på pinnen men jag fann ingen av mina kartonger. Lönlöst att stå där och rota. Jag fick fyllt på mitt västtrafikkort så jag kunde ta mig någonstans i alla fall.

Imorgon ska vi nog ha en lösning på det här. Då blir det PUK-kod-letning.