Man ser det man vill se

Läste precis ett blogginlägg om mat, viktnedgång och ångest. Istället för att koncentrera mig på var det var som stod där blev jag inspirerad till att själv testa någon ganska extrem metod för att nå samma resultat. Kan hon kan jag. Tror inte jag vill gå ner så mycket men en fjorton kilogram hade inte suttit fel. Jag kan ibland önska att jag var lite sjuk så jag hade den disciplinen att utföra det, men det är ju sjukt att ens tänka så.

Det är dags för fredagsmys

Havregrynsgröt med lingonsylt. Havreknäcke med marmelad och ost. Vitaminer och mineraler. Överlevnadsdryck med mjölk. Nam nam.

God morgon!

Ny dag, nya möjligheter. Det kommer bli en jobbig dag. Hoppas att jag får gå hem i tid åtminstone.

Dagens köp

Hur ska man älska nån som har älskat nån förut?

Dags att gå vidare

Jag fick denna bok av en vän när jag fyllde 24. Han hade i sin tur fått den. Det är nu dags för mig att ge den vidare. Men vem är värdig denna bok? Vem kan komma att uppskatta den? Jag saknar att läsa den. Jag vill ha den på mitt sängbord varje kväll. Ta upp den och hålla den lite. Men det är dags att gå vidare.

Lust

Lust är en konstig sak. En period har man hur mycket lust som helst. Med lusten kommer glädjen och livet leker. En annan period har man ingen lust och glädjen inför det är som bortblåst. Det suger. Jag frågar mig varför jag inte har någon lust just nu men jag finner inget bra svar. Det är inte helt sant att jag inte har någon lust alls för det har jag faktiskt. Fast då är det mer åt andra hållet; glädjen i att göra det födde lusten till att göra det. Jag pratar om träning och inget annat (även om det har många likheter med ett annat ämne).

Inför Göteborgsvarvet '09 hade jag grym motivation och lust. Mycket ville ha mer. Efter varvet gick det trögt men det var fortfarande roligt att springa och lusten hade inte gett med sig. Sen kom sommaren som jag planerade med en massa löpning och andra roliga aktiviteter. Det blev inget med det. Inget alls. Lusten fanns inte där och jag kunde inte motivera mig till att tvinga mig till att göra det för att finna glädjen. Det gick åt helvete kan man säga. Fler lopp dök upp och jag gjorde ett par försök men det gick inget bra och det var inte kul. Midnattsloppet var ganska roligt men det var fruktansvärt jobbigt och knäckande. Tjejmilen var trång och jätteseg. Inte fullt lika jobbig och knäckande. Varje vecka försöker jag tänka på löpning och intala mig själv hur kul det hade varit med ett pass. Det funkar inte och jag vet inte hur jag ska göra.

Annat är det med beachvolleybollen och poweryogan. Beachvolleyn framförallt är skitskoj. Hur seg och otaggad jag än är på söndagseftermiddagen känns det jättebra att sticka ner fötterna i sanden och springa två varv runt salen. Ibland fattar jag armarna i ett baggergrepp och låtsas ta emot en boll. Vilken känsla! Poweryogan är grym för mig. Efter ett pass känns det som att fötterna faktiskt står på jorden och att jag kommit hem i mig själv. Helt underbart. Så hur ska jag lyckas att få löpningen rolig? Jag är rådlös. Kanske är jag tvungen att fixa konditionen med något annat tills jag känner mig så stressad av varvet att jag måste börja springa. Kanske. Förslag? Någon?

Anna Anka har en poäng eller två

Det är mycket snack om att Anna Ankas synsätt på man och kvinna och deras förhållande är förlegat. Oftast är det kvinnor som försöker vara väldigt feministiska och smarta. Tyvärr missar de poängen när de bara läser aftonbladets rubriker och endast lyssnar på det som tv3 klippt ihop av det Anka säger. Självklart vill ju media måla upp en bild som säljer. Anka har ju inte heller något emot att det vinklas då det drar publicitet och intresse.

Allt som Anka säger håller jag givetvis inte med om. Det jag håller med om är att man ska ta hand om varandra. Fast på sina egna villkor så klart. Har inte jag lust att suga kuk varje morgon ska jag ju naturligtvis inte behöva göra det bara för att hålla honom glad. Det är ju i hans intresse att jag mår bra också. Att sedan hålla sig snygg och fräsch för sin partner är ju också en bra grej. Sen att vi inte har lika höga krav som herr och fru Anka har är ju en annan sak. Så länge vi är nöjda med varandra är det det som räknas.

Till en annan sak:
Sitter och tittar på Lilla Melodifestivalen. SHIT VILKA BARN!! De är grymt duktiga allihop. Och modiga! Jag var tvungen att slänga iväg två röster: en på Sophia och en på Rebecca. Båda gick vidare till andra omgången. Yeyy!!