På kvällspromenaden idag fann jag mig, efter att ha försökt ta en liten genväg, mitt ute i, vad som såg ut som gräs, massa vatten. Jag visste inte var jag skulle sätta fötterna. Vem kommer då inte till min undsättning om inte världens snyggaste och underbaraste pojkvän. Han kastar upp mig på sin rygg och bär ut mig på den torra vägen.
Ibland är livet som en saga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar