Att skriva utan att någon kan läsa det är som att...

Jag vet inte varför men jag orkar inte skriv i min dagbok längre. Det känns så meningslöst. Inte en levande själ förutom jag har läst den och kommer någonsin läsa den. Såvida jag inte blir känd och ska skriva en självbiografi, men det känns inte så troligt. Vissa tankar som dyker upp känner jag att jag måste skriva ner. Sen kommer jag på att det inte är så bra om andra läser det och då vet jag inte hur jag ska göra. Så tråkigt att ta tag i pennan och fylla sida upp och sida ner med saker ingen annan får läsa. Mitt skrivande är min terapi så varför ska då andra ta del av det? Vad vill jag ha?

"Det är härligt att skriva av sig. Ibland spyr händerna ut mer än de borde men munnen tiger ihjäl det som finns inom mig. Jag behöver det här. Utan ”penna och papper” skulle jag vara tillintetgjord."

Cathrin, 3 november 2007

... måla tånaglarna och sen aldrig ta av sig strumporna.