Jag fick dansa idag

Tydligen ska det vara bra att bråka. SMS-bråk är fruktansvärt frustrerande men samtidigt så jävla skönt när man verkligen kan tänka efter och skriva det man tycker. Jag har sagt det förr; jag har väldigt svårt för att prata, speciellt om mina känslor. Är SMS-fight det nya bråket? Så här mycket har jag aldrig bråkat med någon förutom min yngsta storebror och mamma. Visst är det skönt att bara slå lite i någon dörr eller helt sonika vandra iväg. Att bara gå iväg är väldigt elakt men ack så effektivt. Det finns inget som får en att inse saker och ting som det. Så vad har vi? Vi har passion! Och kärlek. Och vad vore livet utan kärlek och passion?