Det är nästan hemskt vilken samlare jag är. Det är slut. En del minnen sitter i kläder. Jag kommer fortfarande ihåg vad jag hade på mig när jag hånglade med en kille på bussen hem från stan när jag var 15. Det är nio år sedan. Jag älskade den tröjan. Vet inte vad som hände med den. Femton... Tänk att få vara femton igen. Fan vad jag hatade det. När jag tänker efter. De ytliga minnena är min första kyss och alla de andra pojkarna jag delade saliv med. När man synar det året var det ett hemskt år. Säkerligen det mest hemska. Jag skänker klänningen jag hade som avslutning på det året. Millennieskiftet. Ibland tar jag på mig den och minns. Den är väldigt ful så jag kommer aldrig att använda den igen. Kanske slutar man tänka på det gamla om man slänger allt som påminner om det. Ibland känner jag mig jagad av spöken. Som om inte verkligheten vore nog.
Två dagar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Vem sparar inte på det mesta. Jag har två förråd med massa skit. Gamla AT-burkar utan något i dem. Prov från gymnasiet och flera gamla väckarklockor. Fråga mig inte varför, men jag vill verkligen bli av med "måste spara för att det kan bli bra att ha i framtiden". Vore så bra om man inte kände så.
Pappa säger att man kan se på en persons sparande av prylar hur förmögen hon är. Den fattiga sparar på allt. Den rika slänger och köper nytt.
Skicka en kommentar