"Du kommer aldrig hitta någon som kommer orka leva med dig"

Ungefär så. Det är med risk för felcitering jag skriver det här. Innebörden var så iallafall. Även om han senare tog tillbaka det där och sa att han bara sa det i stundens hetta så tog jag ändå åt mig. Jag insåg att jag kanske inte var enklast att leva med. Jag är så rädd att det ska vara sant. Jag vet vad jag gör fel. Nu var inte han lättast att leva med heller. In fact... det var han som var problemet. Så som jag såg/ser det då. Ska inte gå in på hur vi inte fungerade att leva tillsammans men jag ser nu att det inte kommer bli så igen. Inte med han den där nya underbara killen i mitt liv. Jag har varit livrädd för att behöva genomleva sambolivet igen. Det verkade inte vara min grej. Inser nu att det inte var min förra relations grej. Det här kan bli hur bra som helst. Om det inte blir det, om vi inte är redo än är jag tacksam för att ni inte tar upp det.