Mitt i flyttstöket

I lördags fick jag hjälp av min mor och hennes sambo att flytta. De hjälpte till med de stora grejerna och det jag hade packat ner i lådor. Tog en del på söndagen och det sista i måndags. Hade ju tänkt få klart städningen så fort som möjligt men igår när jag skulle ta tag i det var jag så trött att jag bara orkade med köket. Hann inte klart det men det är inte så mycket kvar där. Har inte hunnit packa upp och flytta om alla saker på det nya stället än heller. Ska ringa min husvärd och se till att få mitt förråd så jag får undan en del saker. Har just nu 3 sängar som står. Ser lite illa ut. Två av dem ser ganska fina ut i alla fall.

När jag skulle lägga mig för att sova första natten gick det inte. Var så många nya ljud. Som tur var kom min prins på sin svarta häst och räddade mig. Hade inte setts sedan det där dumma hände men vi fick pratat ut lite. Det kändes bra. Var underbart att somna vid hans sida. Var ännu mer underbart att vakna bredvid honom. Jag har trillat dit ordentligt och han vet verkligen vad han ska säga för att göra mig glad. Känner mig så lycklig när jag tänker på honom. Att få vara nära honom är ännu bättre. Andra natten fick jag sova ensam men då var jag så trött att jag somnade så fort jag stängt ögonen. Han sov här en natt i veckan och ska sova här på fredag troligtvis. Längtar hur mycket som helst efter honom.

Och läget då? Well, han säger att han älskar mig men att det är något mellanting mellan vän och flickvän. Kanske kan det bli något mer den dagen han inte är rädd att älska på riktigt igen. Så vi är inte tillsammans fast vi träffar inte andra. Så det är som vi är tillsammans egentligen. Det är så förvirrande men det känns som han är värd att vänta på. Vi har det verkligen hur bra som helst tillsammans. Allt fungerar och stämmer verkligen.

Det är lite lustigt hur olika man är med att säga de där tre små orden. För mig är det något verkligen speciellt och jag har jättesvårt att säga det även om jag känner det jättestarkt. De personer jag sagt det till är lätträknade. Då kan man ju undra om de som har lättare för att säga det inte tar lite allvarligt på det som jag gör. Det kanske är något som man säger till alla man tycker om extra mycket. Någon som har lust att dela med sig av sina tankar runt det här? Jag är grymt nyfiken.