Vart tog vägen vägen? Är jag ute på en åker och åker?

Jag bestämde mig för ett tag sedan för att ta en väg. Den verkade bra. Den var rolig att köra och det fanns en hel del att titta på. Så kom dagen det roliga tog slut och verkligheten kom ikapp. Vägen var inget annat än en återvändsgränd om inget drastiskt skulle ske. Det hade ju inte gjort det hittills och sannolikheten för att det skulle ändras var ju minimal. Igår kände jag att jag ville fortsätta på samma bana och se var den bar. Konstigare saker har ju hänt. Sen har jag ingen aning om vad jag har för bil och vad den klarar av. Kanske skulle den klara av åka över kanten utan större problem att ta sig upp igen. Jag har ju aldrig testat den på riktigt. Mina tidigare vägar har varit ganska problemfria och det har varit jag som valt att byta väg innan vägen tog slut. Idag är en sådan dag man önskar att man verkligen hade haft en bil på riktigt och är jätteglad över att man struntade i mascaran. Jag är så kluven, å ena sidan visste jag innerst inne att denna vägen inte skulle leda någonstans, å andra sidan får man ju leva på hoppet och inte försöka att vara en realist i alla lägen. Varför kan inget bli som jag vill? Vägen tycker jag ska strunta i alla varningsmärken och fortsätta som vanligt. Kan ju fundera på när det kommer göra mest ont. Jag är så förvirrad just nu att jag borde stanna vid en rastplats och fundera på vilket håll jag ska fortsätta. Det är så svårt. Tänk om jag inte hittar någon väg som är bättre och så har jag valt bort den när jag kunde få haft den ett tag till. Det är inte lätt att köra bil ibland.