30 minuter

Glömde bort att hämta ut biobiljetterna efter jobbet så vi åkte in efter vi hade ätit middag. Kom precis i tid till stora rusningen. Kristofer satt kvar i bilen medan jag skulle hämta ut biljetterna. Eftersom det var förhandsvisningsbiljetter på min bioklubbkort kunde man inte ta det i en automat vilket annars är väldigt smidigt. Hur som helst valde jag en kö som jag tyckte såg bra ut. Fick lyssna på en kvinna som hade i-landsproblem som hon uttryckte det. Hon kunde inte bestämma sig för när hon skulle åka bort. Ehh, okej?! Sen började damerna bakom mig att klaga på att det tog sådan tiiid! De undrade vad det var som kunde ta sådan tiiid! Kvinnorna framför mig pratade om sina barn och om sin ålder. En kvinna var 33 och såg nästan lika gammal ut som min mamma! Jeeezez! Mina svägerskor är sex år äldre och ser betydligt yngre ut. Stackars kvinna. Efter mycket om och men kommer jag först i kön. Alla andra köer var slut och jag var nästan i upplösningstillstånd. Lämnar fram mitt kort till den halvblinda tanten och berättar vilken film jag ska se och när. Hon frågar igen vad filmen hette och när hon till slut hör böjer hon sig över skärmen och letar efter rätt knappar. När hon slutligen lyckas kommer beskedet att biljetterna är slut. Jag kände ur hela jag sjönk ihop. Jag visste att det teoretiskt sett var möjligt men jag trodde inte att det skulle hända. Jag vände mig om och gick därifrån.