Words don't come easily

Livet gnatar på. Tiden rinner iväg. Jag vet inte om jag ska dra i nödbromsen eller gilla läget. Desto fortare tiden går ju snabbare når jag mitt mål, right? Fast kanske inte är själva målet målet utan resan dit. I så fall är det dags att hänga sig i nödbromsen. Jag borde bokföra min tid och verkligen se vad jag pysslar med. Inte för att jag känner mig speciellt stressad just nu men en dag kommer det hända. Kanske inte någon vägg men en liten kant som jag snubblar på. Antingen faller man och inser att man kanske borde skärpa sig, kanske till och med skratta lite, eller så faller man inte utan inser hur nära det var att man föll. Jag tror det är bättre att ramla och slå illusionen om sig själv i spillror. Om jag inte ramlar fortsätter jag i samma spår fast med rädslan av att kanske falla nästa gång en kant dyker upp. Mitt problem är alltså att jag inte vet vad jag gör med min tid. Inte mina pengar heller. Fattar inte vad jag gjort. Kanske ska ge upp mitt motto "det löser sig" en tid och inse att allt kanske faktiskt inte löser sig av sig självt. Vet inte riktigt vad jag ska ha för motto dock. Andra som jag gillar är:

• Varför göra något idag som du kan göra imorgon?
• Gör bara saker när du har lust att göra dem.

Lider jag av lättja? Troligtvis. Om vi tittar lite lätt på de andra dödssynderna så lider jag nog av dessa också.

• Högmod - Tyvärr
• Girighet - Kanske inte
• Vällust - Det skäms jag inte för
• Avund - Även när jag försöker att inte känna så!
• Frosseri - Bara titta på mig! Förhelvete! Jag borde skärpa mig.
• Vrede - Har jag nämnt att min dator är trasig? Den gick inte sönder av sig själv direkt. Tyvärr.

Jag gillar listor. Överskådliga och säger mycket med få ord. Hursomhelst. Är det någon som har ett bra motto som jag kan ta till mig?

like forgive me, forgive me.