Jag är kass på att blogga. Det är i och för sig de flesta som ligger i min gReader så jag har inte direkt dåligt samvete.
Idag såg jag något som nästan fick mig att vända. Något som nästan fick mig att storgråta. En inte så gammal kille höll på att bli påkörd av inte bara en bil utan två. Den sista bilen fick stopp precis framför honom. Jag befann mig 50 meter bort och var påväg därifrån. Det gick ju bra med killen så jag stannade inte. Det såg verkligen skitläskigt ut och jag kunde känna hur rädd han blev. Det var ju han som cyklade mot rött så att så synd kan man ju inte tycka om honom. Det här hände i en korsning vid femman cirkus. Vid Gamla Ullevi kunde jag knappt hålla på tårarna. Empati eller hormoner?
Sitter här och blir en aning nostalgisk över Byz. Miss you lovely L!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Öppna upp ditt fönster får mig att tänka på Lisa Ekdahl. Hur fel kan jag ha?
Du har väl aldrig fel?
jag är rätt bra, det vet både du och jag. blinka blinka inom två stjärnor.
tja, att din soffa tar flera veckor rår jag inte för, jag tycker synd om dig. men du kan få sitta i min så länge? ;) ;D
är det jag som är Lovely L förresten? fniss fniss
Det är ju vår hemlighet. Blinka blinka inom tre stjärnor (måste alltid bre på lite vettö).
Jag kommer och provsitter då. :)
haha. gott å höra.
naijs, jag ropar när den anlänt! :)
Tack för komplimangen! Det var inte igår förresten! Hoppas allt är bra, kram
Jag är typ superbäst på att blogga, faktiskt! ... som Ika hade sagt.
Skicka en kommentar