100

För att jag känner mig som hundra år.
För att tusen är för mycket.
För att det regnade fler droppar på mig.
För att tio är för lite.
För att jag postat lika många inlägg på den här bloggen.
Men först och främst för att jag vill.


Ikväll har jag varit på konsert. För femte gången såg jag kent spela. Överdrivet? Javisst! Onödigt? En aning. Trött? Nåt såpass.

Vet inte om det är jag eller grabbarna i kent som är trötta. Jag är ju ändå yngre än de var när de slog igenom. Så det borde vara de som är trötta. Fast å andra sidan är jag ju en liten tant egentligen. För vad jag gjorde jag när det hela var slut och jag hämtat min jacka? Jag ringde min käre sambo som kom och hämtade mig så åkte vi hem och åt lite negerdeg och drack te. Det är ändå inte det värst. Det värsta är att det var det som gjorde kvällen perfekt. Fast perfekt och värst i samma mening? Det går inte ihop. Säger ju sig självt. Om man inte är fjortis och säger värsta om allt. Vilket jag gör ibland. Ganska ofta. Tror jag. Jag har inte så stor koll på vad som slipper ur min mun hela tiden.

I ALLA FALL. Kent-grabbarna känns lite gamla, lite trötta. Kanske är dags att kasta in gitarrerna snart. Fast de gör ju fortfarande grym musik. Pris för bästa liveband kommer de aldrig få igen.

Någon dag kanske jag lägger upp en film eller två från spelningen. Kanske en stillbild om det blev några bra. Inte nu... Jag är trött och sliten.